Som de flesta vet har bloggarna på ratata.fi en spamcheck som går ut på att en siffra ska skrivas med bokstäver. Varje gång jag kommenterar på någons blogg och ombeds skriva siffran 9 får jag tänka till två gånger. Skrivs det nio eller nie? Jag vet svaret och jag har inte skrivit fel en enda gång hittills. Men ändå är jag tvungen att fundera varje gång det sker. Fast jag är från Nedervetil har jag ändå inte problem då jag ska skriva siffran 1.
Nu bär det av ut i konstvimlet!
För en tid sedan kontaktade jag Scenegroup för att uppdatera nameserver-adressen till min kunds nya webbsida. Scenegroup kanske är ett bra och pålitligt webbhotell. Dyrt tycks det i alla fall vara. Därför rekommenderade jag JustHost.com istället, som jag själv varit mycket nöjd med.
Mitt mejl till Scenegroup skrev jag på svenska, för det kändes naturligt, och skickade det två dagar sedan. Hur som helst fick jag inget svar. Jag antog att det kunde ha med språket att göra, så jag försökte på nytt idag men denna gång på finska. Tre minuter senare hade jag fått svar.
Dorvelina var i Helsingfors i söndags och måndags och påpekade att hon inte någonstans fick betjäning på svenska. Man blir bekväm av sig i Vasa, där man alltid kan använda svenska och i kanske 90% av fallen bli betjänad.
Finlandssvenskarna i Helsingfors är förstås mycket mera tvåspråkiga än den genomsnittliga österbottningen, vilket gör det lätt att “asioida” smidigare :) Istället för att lyssna på knagglig svenska tar man kanske till finskan i stället. Men vad signalerar det åt personer som försöker sitt bästa? Var jag inte tillräckligt duktig? Omedvetet ställer man sig över personen.
På mitt jobb har jag också stött på studerande som flyttat upp och t.ex. behövt köpa tvättmaskin. Med mig har de automatiskt pratat finska, eftersom jag är i serviceyrket. Affären har gjorts, de traskar bort och pratar de svenska med varandra.
Att som finlandssvensk alltid använda finska som första val då man möter en kundbetjänare försvagar både språkets position och förhindrar kundbetjänaren att utveckla sina språkkunskaper. Och det kan ju faktiskt hända att både kunden och kundbetjänaren är svenskspråkiga!
I vissa kompiskretsar har vi lyckats så att alla parter pratar sitt eget språk, alla förstår och blir förstådda. Bland vänner kan det fungera bra, och varför inte i kundbetjäning också? Ifall man inte kan språket så bra att man gärna pratar det kan man fråga ifall det är ok att man pratar sitt eget språk. Och det tycker jag det är! Fast man inte kan ett andra språket flytande betyder inte att man inte skulle förstå varandra.
Vad vill jag säga med det här då? Använd ditt modersmål och ta det inte som en förolämpning om den du pratar med inte svarar på samma språk.