Absolut sevärt. Läs på före. Och ta god tid på dig!
Berlin har hittills levererat riktigt fina stunder, soligt väder och god mat och dryck. Parisresan fick 100p och Berlin är nu uppe i 38p på vår egna reseskala och många dagar kvar att kamma ihop flera poäng. Att Thåström ska spela här kan vara en riktig poängsamlare.
iPhonen har varit aktiv:
Den här semesterutsikten har jag haft nu i en vecka. Imorgon bär det av mot bröllop i Dalsbruk och sedan är jag tillbaka i Vasa en vecka. Finlands soligaste stad får se till att leverera!
10.7 är det Berlin som gäller. Läs vår reseblogg här.
I nedre våningen utbrister Skalle-Per med jämna mellanrum “Hiljaa!” åt sin hund som skäller. Hunden är en sådan som ofta skäller och Skalle-Per säger ganska ofta “Hiljaa!”. Fast han haft hunden en god stund redan tror jag inte den ännu lärt sig finska. Det verkar i alla fall inte så.
Nu är bilen packad med kläder, en ny tvättmaskin, skolmappar, böcker, wc-papper, några mattor och annat nödvändigt för första flytten ner till Åbo. Imorgon åker jag och Dorvelina ner, troligtvis via Ikea för att köpa ny säng också. Lite pirrigt känns det, men på ett bra sätt. Frånvaron från Dorvelina slog mig dock på riktigt idag och vemodet kryper sakta över mig. Men vi försöker tänka positivt, som “mera plats i klädskåpet, ingen som stör och svänger sig (och slår) i sömnen” och dylikt.
Lägenheten har nu officiellt förvandlats till en bastu. Jag sitter så stilla jag kan, med flera fönster öppna och en fläkt flåsande i köket, men ändå känner jag hur fukten stilla omfamnar mig. Om det är min egen fukt som sipprar ut eller luftfuktigheten som klibbar sig fast vet jag inte riktigt. Ärligt sagt bryr jag mig inte. Om man ska se något positivt i bilfärden ner kan jag bara säga två ord: AA SEE.
I morse blev det ett stort kliv tillbaka till verkligheten. Efter en veckas underbar resa i Irland med Pedavoces var det en trött resenär som kom hem 7:30 på morgonen. Resans saldo är följande:
Genast jag vilat upp mig lite ska jag ta itu med att sortera fotografierna. Att resa utomlands och vaka till fyra på natten (då klockan är sex i hemlandet) är inte en överdrivet bra idé. Men i morgon har jag inget som absolut måste göras från morgonen. Så jag tar en lite senare väckning än normalt. I think I’ve earned it :)
Att sitta sju timmar i bilen och se hur världen susar förbi får hjärnan att domna bort lite. Dessutom tar det en stund för knoppen att förstå att kroppen inte längre rör på sig i 120 km / timme. Då jag stänger ögonen känner jag ännu farten och blir aningen åksjuk.
Att komma hem och genast börja packa för nästa resa är också lite… jag skulle inte säga stressigt, men det finns gemytligare saker att göra. Irlandsresan med Pedavoces kommer att bli suverän, men att packa är inte roligt. Här sitter jag igen med min lista och försöker plita ner allt som ska med. Vi får hoppas att det gick bättre än förra veckan. En hel del blev kvar i Vasa.
