Jag tycker om kunskap. Jag gillar verkligen att lära mig nya saker, fastän kunskapen kan vara ganska obetydlig och oanvändbar. Och jag gillar också att dela med mig av kunskapen, till omgivningens glädje och förtret. Ibland känns det bra att sitta på den där lilla gnuttan onödig kunskap, för vem vet – kanske kunskapen blir “nödig” någon dag.
Efter att ha slutat på mitt förra jobb sitter jag nu här med fem års kunskap som jag i princip inte behöver längre. Förstås har jag lärt mig mycket jag kommer att ha nytta av i framtiden. Men en hel del kommer jag inte att behöva. Som att kunna söka fram en viss produkt som sålts i ett visst (eller alla) varuhus via menyn 147. Eller söka fram de äldsta produkterna i lagret via menyn 130 och välja saldo 85 och utställningssaldo 87. Just de kunskaperna kommer jag troligtvis inte att använda så många gånger. Men de finns där. På något sätt känns det både bra och onödigt. Nu har jag packat in stuff i min ack så begränsade hjärna, saker jag inte behöver. Tänk vad skönt att kunna koppla i ett externt minne, föra över informationen för att sätta ner det i en liten låda. På så sätt frigörs hjärnan för ny kunskap, men om jag någon dag behöver den gamla kunskapen igen kan jag plocka fram den.
Men kanske det är så hjärnan fungerar, förutom att backupdisken ibland blir liiite rostig. Det vi inte behöver arkiverar vi någonstans kring hippocampus för att kunna gräva fram det (eller delar av det) i ett senare skede. Eller så vittrar kunskapen sönder och samman om vi inte tar fram den med jämna mellanrum.
Det ska bli intressant att om några år se hur mycket jag kommer ihåg av det jag så gott som dagligen hållit på med i fem år.