På väg från Böle till Kuppis hade jag trött resesällskap.

På väg från Böle till Kuppis hade jag trött resesällskap.

För tillfället är min vardag detta. Slöjd. Jag gör det på dagen och ibland till och med på kvällen. Tills vidare tycker jag det är roligt att få göra det. Vi får hoppas den känslan håller i sig så länge som möjligt. Om den försvinner är det väl dags att tänka om.
Idag beslöt jag mig för att tälja en skål. Mina nycklar har nämligen känt sig väldigt hemlösa där de ligger löst och huller om buller på Expediten. Snart har de ett eget hem här i Åbo.
Gosh vad svårt det kan vara att komma på en tokig bild. Verkligen svårt fastän det borde vara hur enkelt som helst. Dessutom har det varit lite segt igen med fotograferandet. Men här kommer två bilder. Den första är språktillägget vid Samppalinnas simhall och den andra är efter gårdagens störtskur i Åbo. Det kom ofantliga mängder vatten på bara några minuter och vattenuppsamlingar fanns överallt. Den här bilen stod parkerad vid trottoarkanten och hade vatten ända upp till underredet på bilen. Very nice!