Den som väntar på något gott, väntar i minst 20 timmar

Några år tillbaka började jag läsa Robert Jordans fantasyserie The wheel of time. Jag läste aldrig igenom alla böckerna som fanns; av någon orsak blev det en liten paus. Och då jag skulle fortsätta något år senare märkte jag att jag inte alls kom ihåg vad som hänt och var jag blev. Så jag var ju tvungen att börja om från början ifall jag ville få reda på hur det hela skulle sluta.

Istället för att läsa om 14 böcker bestämde jag mig för att lyssna på dem istället. Jag hade läst dem på svenska så jag valde att lyssna på dem på engelska istället. Ljudböcker blev jag för övrigt bekant med då jag ville plöja igenom Harry Potter men inte hade tid att läsa. Stephen Fry gör suveränt ifrån sig som läsare. Rekommenderas varmt.

Nåja, jag började lyssna på böckerna och bok 9, Winter’s Heart (bok 17 och 18 på svenska), slutade i världens cliffhanger, något jag länge väntat på. Var inte orolig, inga plot spoilers!

Det som nu stör mig att i följande bok, som jag för tillfället lyssnar på, har den cliffhangern ännu inte utvecklats vidare. Och då har jag kommit igenom 80% dvs. 20 timmar av boken. Det känns aningen frustrerande. Men idag såg jag en gnutta ljus i tunneln! Snart tror jag det börjar hända.

Det knepiga med Jordans bokserie är att efter 12 böcker (23 böcker på svenska) avled författaren, utan att ha skrivit slutet. Bummer! Dödsfallet kom inte överraskande, eftersom Jordan var sjuk sedan tidigare. Hans manuskript och anteckningar på hur serien skulle sluta fanns lyckligtvis tillgängliga och hans änka valde författaren Brandon Sanderson till att skriva klart serien. Så vi kommer att få veta hur det hela slutar. Annars skulle det ha varit världens pingisbollskämt!

Har du tid och är intresserad av fantasy kan jag rekommendera bokserien. Läs eller lyssna, det är ganska underhållande. Väldigt detaljrikt, nästan för mycket ibland. Och nu som då är det svårt att komma ihåg alla personer som är inblandade i detta epos. Men en intressant resa har det varit hittills.

In: Blog Tags: , , , ,
Comments Off

Filmatisering av böcker

Det är väl oftast så att man blir lite besviken då man ser en filmatisering av en bok, eller hur? Hur många gånger har man tyckt att filmen faktiskt var bättre än själva boken? Jag kan inte komma på en enda sådan händelse.

Jag och samboinnan såg just klart den tredje delen i Stieg Larssons Millennium-trilogi. Fastän filmer var spännande måste jag säga att jag är aningen besviken. Böckerna gav en bara en mycket bättre upplevelse.

Ifall man får välja skulle jag läsa boken först och se filmen sedan, för att själv på bygga upp karaktärerna och omgivningen med hjälp av min egen fantasi. Jag har en vän som påstår att man alltid ska se filmen först och läsa boken sedan. På så sätt blir man inte lika besviken då man väl ser filmen, som inte alls lever upp till förväntningarna och levererar en lika detaljerad version av berättelsen som boken gör. Jag förstår hennes resonemang. Se filmen, njut, fyll på med en mera detaljerad version. Tyvärr blir det ändå så att skådespelarna då springer omkring i skallen på dig istället för karaktärer du själv skapat.

Jag har hört flera människor säga att The Green Mile är en av de bästa filmatiseringarna. Själv har jag endast sett filmen, inte läst boken. Kanske detta är ett ypperligt tillfälle att se ifall min vän har rätt i sitt påstående. Det är dessutom en god stund sedan jag såg filmen, men jag tror Tom Hanks kommer att vara väldigt närvarande ifall jag läser boken. Det kan bli svårt att låta bli att använda skådespelarnas ansikten.

In: Blog Tags: , ,