Vuxna borde kunna distansera och ta emot kritik på ett uppbyggande sätt så att nästa prestation blir ännu bättre. Säkert finns det många som har svårt med detta. Jag vet med mig själv att jag ibland kan vara väldigt dålig på att ta emot kritik. Men varför har jag inte lärt mig det? Är det endast personlighetsdrag som påverkar detta eller är det ett resultat av hur jag uppfostrats?

Är det rättvist mot barn att säga “Oj, va duktigt! Det där var riktigt bra!” om det inte stämmer? Det kan vara svårt både för barn och vuxna att objektivt analysera sitt framträdande eftersom det i stunden känns så bra. Helheten och det egna utförandet är svårt att analysera då du själv står på scenen.

Jag påstår mig inte ha svaret till hur barn och unga ska ges respons på konstnärligt utövande. På mina lektioner (som slöjdlärare) brukar jag be eleverna att själva utvärdera sitt arbete då de frågar “Är den här klar nu?”. Jag frågar “Vad tycker du själv? Är du nöjd med den?”. De brukar svänga lite på sin produkt och studera den mera noggrant tills de inser att det kanske finns vissa skavanker att korrigera. Egentligen ger jag ingen konstruktiv respons i sådana situationer utan försöker få eleven att se objektivt på sin produkt.

Det här med kritik är lite svårt. Tanken är ju inte att såra, utan ge möjlighet att växa. Och barn och unga (och vissa vuxna) måste lära sig att ta emot kommentarer som inte är enbart positiva. Men att kommentaren är negativ behöver inte betyda att de som människor uppfattas negativt. Det betyder att det finns plats för förbättring.

Jag har…

…gjort en lökskärbräda av restbitar. En lökskärbräda ska inte vara liten. Den ska vara rymlig, annars hamnar all hackad lök på bordet. Den här är i det minsta laget på sina 24 x 15 cm.

…gjort en knivställning à la Casa. Jag såg en liknande knivställning hos en vän till en vän och blev genast fascinerad. Av några restbitar och neodym-magneter skrapades den ihop. Tyvärr var magneterna inte riktigt tillräckligt starka så den stora kniven får jag vara lite försiktig med. Men de hålls.

…gjort (kapat) en bokhylla ovanför datorn. På skolan fanns gammalt bortkastat virke från gångna tider som fick en bättre funktion än att stå i ett fuktigt lager.

…gjort en skobänk till tamburen. Som 190cm lång är det svårt att knyta skorna. Det är så hiskeligt långt ner!

…träffat familj, inklusive en glad systerson under julhelgen i Nedervetil.

…åkt på spa-semester till Tallinn med särbon. Utsikten från Nordic Hotel Forum var pittoresk.

…firat nyårsafton

…drivit upp två avokadoplantor

…gått ut på stan för att köpa vinterkläder, men hittade inga så det fick bli ett nytt fodral åt telefonen istället. Jag tror min orangea (stavas det så?!) fas är på väg tillbaka.

Höstterminen i ett nötskal.