Att inom konst ge kritik åt barn och unga kan vara svårt. Jag tycker det råder en allmän inställning om att konst, exempelvis teater eller musik, som barn framför alltid är bra – just för att de som utövar konstformen är barn. Jag håller inte med. Det barn och unga producerar kan vara ganska dåligt och blir inte bra bara för att de som står på scenen är unga. Jag tycker inte att de ska jämföras med vuxna som utför likadana prestationer. Men barn måste också lära sig att ta emot konstruktiv kritik för att få mera självinsikt. Det betyder ju inte att de inte ska få konstruktiv kritik.

Vuxna borde kunna distansera och ta emot kritik på ett uppbyggande sätt så att nästa prestation blir ännu bättre. Säkert finns det många som har svårt med detta. Jag vet med mig själv att jag ibland kan vara väldigt dålig på att ta emot kritik. Men varför har jag inte lärt mig det? Är det endast personlighetsdrag som påverkar detta eller är det ett resultat av hur jag uppfostrats?

Är det rättvist mot barn att säga “Oj, va duktigt! Det där var riktigt bra!” om det inte stämmer? Det kan vara svårt både för barn och vuxna att objektivt analysera sitt framträdande eftersom det i stunden känns så bra. Helheten och det egna utförandet är svårt att analysera då du själv står på scenen.

Jag påstår mig inte ha svaret till hur barn och unga ska ges respons på konstnärligt utövande. På mina lektioner (som slöjdlärare) brukar jag be eleverna att själva utvärdera sitt arbete då de frågar “Är den här klar nu?”. Jag frågar “Vad tycker du själv? Är du nöjd med den?”. De brukar svänga lite på sin produkt och studera den mera noggrant tills de inser att det kanske finns vissa skavanker att korrigera. Egentligen ger jag ingen konstruktiv respons i sådana situationer utan försöker få eleven att se objektivt på sin produkt.

Det här med kritik är lite svårt. Tanken är ju inte att såra, utan ge möjlighet att växa. Och barn och unga (och vissa vuxna) måste lära sig att ta emot kommentarer som inte är enbart positiva. Men att kommentaren är negativ behöver inte betyda att de som människor uppfattas negativt. Det betyder att det finns plats för förbättring.