Ensam hemma
Det var kvällsjobb idag igen till 20:00. Dorvelina är på firmafest och kommer säkert hemraglande på morgonen. Nånej, hon är nog så skötsam så.
Jag råkade hitta en gammal sida jag först surfade in på kring 2003 – Kaliber10000 – The designers’ lunchbox. Jag gillade deras pixelart och stil då och blev förundrad över att sidan ser precis likadan ut idag. Till en början verkade den också vara aktiv, eftersom deras newsfeed verkar någorlunda uppdaterad. Men efter en mera noggrann blick verkar det mesta nog vara ganska dött. På den här sidan bekantade jag mig för första gången med Wulffmorgenthalers comic strips. Men enligt k10k är den senaste enrutan av Wulffmorgenthaler från 2006. Och mycket annat på sidan verkar också ha stagnerat. Men för sju år sedan var allting ganska rock!
Jag chattade just med en gammal klasskompis på Facebook och det visar sig att han ska komma upp till Vasa några gånger i vinter. Det blir ju riktigt roligt, eftersom jag inte sett honom på väldigt länge. Så blir det då folk flyttar omkring i Finland! Jag tror han var den första i min vänskapskrets som gifte sig och jag fick t.o.m. äran att vara best man. Jösses, det är ju hur många år sedan som helst! Nåja, kul ska det bli att träffa honom igen.
Nu ett avsnitt Mentalist.
Idag ska det bakas mockarutor!
Efter tre långa, stressiga dagar på jobbet har jag ledigt hela dagen. Det är bra för Dorvelina fyller idag och jag tänkte städa och baka lite. Jag har aldrig gjort mockarutor själv så jag tänkte försöka göra det. Vi får se hur det lyckas.
Dorvelina tänkte nästan köpa en Samsung Galaxy S, men efter lite googlande om hur lätt den är att synca med en mac kom hon på andra tankar. Jag hade själv också funderat på den eftersom man med DNA:s abonnemang får den till 400 € (norm. 600 €). Men om den är krånglig att använda med macen vill vi inte ha den i vårt hus :)
Som jag tidigare skrev har Dorvelinas gamla telefon givit upp och hon har nu använt sin mammas gamla telefon. Den börjar också vissa lite tecken på dödsspasmer, så nu börjar hon bli riktigt desperat. Hon vill inte köpa en iPhone 4 eftersom de är ganska dyra, men jag skulle kanske kunna tänka mig en sådan. Då skulle hon kunna ta över min nuvarande iPhone. Jag ska kolla med Sonera ifall de har bra företagsavtal. I höstas då jag startade min firma fick jag en massa fina erbjudanden av dem på både bredband, datorer och telefoner.
Nu lite städas och plockas och sen iväg ut på stan för att handla förnödenheter.
Basistens klagan
I söndags då jag och Dorvelina körde tillbaka till Vasa från Nedervetil lyssnade vi på musik i bilen. Igen började jag tänka på basistens olyckliga roll i musiksammanhang. Jag menar… vem lägger någonsin märke till basisten?
Soloinstrument och vokalister levererar ofta huvudtemat i musiken. Lyssnarens öron fastnar ofta automatiskt vid de melodiska slingorna. Men basen och trummorna ligger bara bakom som kompinstrument.
Ifall lyssnaren lägger märke till vad basisten gör är om han är dålig eller spelar fel. Då hörs det genast. I andra fall finns basen bara där med sina låga, brummande toner.
En av skivorna vi lyssnade på i bilen på väg ner var Jason Mraz – We sing. We dance. We steal things. Hans basist är en av dem som skapar ett lyckat groove med att leka med pauser. Hans kompslingor bildar inte bara en jämn matta man inte noterar. Genom att använda rytmiska pauser reagerar örat bättre på vad som sker i bakgrunden och kompet låter mycket mera levande. Me like. Det är trevligt att lyssna till, men med T F-stars spelade vi I’m Yours på en fest, och fastän det låter bra betyder inte att det är roligt att spela. Ofta är det den raka motsatsen. En musikstil eller låt som är rolig att spela är inte så rolig att lyssna på, men det som är trevligt för örat är inte alltid så kul för den som spelar. Och det rytmiska, funkiga kompet går ju inte att tillämpa i alla musikstilar. Ett funkigt basgroove kan vara lite malplacerat i en Dimmu Borgir-låt, men för Mraz fungerar det suveränt!
Jag är den gitarristen som inte var tillräckligt bra och då det plötsligt behövdes en basist var det jag som nappade på jobbet. Och jag trivs. Men ändå inte. Men ändå trivs jag. Basen är inte ett instrument man lika ofta “sitter och lirar” på hemma, eftersom det är ett kompinstrument. Det finns förstås de som gör det, och de är ofta grymta bra basister. Så kanske jag borde släppa mina fördomar och radera alla stereotypa tankesätt jag har och spela mera.
Sommaren är död, länge leve hösten
Jag började se igenom sommarens fotografier och hittade det här på Simppe från en picknick på Brändö. Närvarande förutom Simppe, jag och Dorvelina var Simppes fästmö + katter och paret inte-längre-nygifta Simon och Kata. Picknicken var deras bröllopspresent. Vädret var inte märkbart varmt den kvällen, men de senaste morgnarnas temperaturer på 6-8° C får en att drömma tillbaka lite. Hösten är officiellt här i morgon och en ny årstid inleds. Jag är en människa som njuter av värme, men vintern smakar också gott. Bara den inte blir lika overkill med snömängden som förra vintern var. Då blev nog mågen råttad… måttet rågat alltså.
Det tar en stund före man kan ha picknick utomhus igen. I och för sig hade vi picknick mitt i vintern med herr och fru Inte-längre-nygifta för två vintrar sedan bakom en snödriva på fängelseholmen. Engångsgrill, bananer med choklad, varm kakao – riktigt mysigt. Jag tror vinterpicknick är underskattat.
I vinter ska jag förutom att gå på picknick oftare också skida mera flitigt. Dorvelina också. Men imorgon ska jag ta itu med graduskrivandet! Hugaa!
Me kittehs
Under helgen passade jag på att fotografera våra små, söta katter hemma hos föräldrarna. Maski och Feemi har blivit värdiga 11 år och Emil är 13. Men ibland beter de sig som ungar. Fastän de kan vara lite “pryttå” nu som då!
Jag tänkte passa på att samla ihop liter bilder på dem från årens lopp och kom på att jag inte har så många bilder från de senaste åren. På samma gång fick jag testa det nya objektivet och mina djurfotograferingskunskaper lite.
Dagens “onödiga fakta” funnen
Medan jag åt lunch såg jag på en dokumentär på SVT Play om internationellt kända svenska artister på 70-talet. I programmet figurerade Björn Skifs, ABBA och Ted Gärdestad. Vad jag inte visst var att då Ted Gärdestad spelade in sina första skivor fungerade ABBA som “husband” i studion. Det som överraskade nästan ännu mera var att på hans femte album Blue Virgin Isles fungerade Toto som husband. Jag har aldrig varit så insatt i Totos historia, men efter lite Wikipediande fann jag att bandet grundades 1977 “by some of the most popular and experienced session musicians of the era”. Lite intressant, det där.
Heja SVT Play. Jag lärde mig något nytt idag!
Dessutom lade jag märke till att border-radius nu stöds av webkit-browsers utan sin browserspecifika tag. Yey.
Veneziad i Nedervetil
I helgen var jag och Dorvelina uppe hos mina föräldrar i Nedervetil. Systrarna var också på plats och lördagskvällen spenderades med familjen + faster med man. God mat och god akvavit.
På söndagen blev det svampjakt i vildmarken.
Snabbade upp iPhone 3G en aning
Efter att ha uppdaterat min iPhone till OS 4.0 (och 4.0.2) blev den lite seg och långsam. Men jag fick ett bra tips av kollegan Mr. E – stäng av Spotlight search ifall jag inte använder den. Enligt honom indexerar den en massa information hela tiden. Efter att ha avaktiverat allting i Settings > General > Home Button > Spotlight Search och startat om telefonen tycker jag, efter några dagars användning att det faktiskt är en liten skillnad. Hurra för Mr. E!
Ledigt långt veckoslut, och trogen arbetare som jag är passade jag på att bli lite krasslig just nu. Men vid horisonten skymtar redan friskare tider tack vare Carmolis och Echinaforce. Idag åker jag och Dorvelina upp till mina parenteser och imorgon blir det kräftskiva med familj och släkt. Kanske också en tur in till Kokkola för att strosa omkring. Det börjar bli länge sedan senast.
Ny optik införskaffad: Nikon 35mm/1.8
NIKON DX AF-S NIKKOR 35mm 1:1.8G (foto taget med 50mm 1.8)
Jag har länge funderat på att köpa Nikons 35mm fasta objektiv, egentligen någon vecka efter jag köpte 50mm:s versionen. Det objektivet har också tjänat väl. Inomhus har det ibland blivit lite trångt med 50mm, så det ska bli roligt att testa på 35mm.
Inget svar på svenska
För en tid sedan kontaktade jag Scenegroup för att uppdatera nameserver-adressen till min kunds nya webbsida. Scenegroup kanske är ett bra och pålitligt webbhotell. Dyrt tycks det i alla fall vara. Därför rekommenderade jag JustHost.com istället, som jag själv varit mycket nöjd med.
Mitt mejl till Scenegroup skrev jag på svenska, för det kändes naturligt, och skickade det två dagar sedan. Hur som helst fick jag inget svar. Jag antog att det kunde ha med språket att göra, så jag försökte på nytt idag men denna gång på finska. Tre minuter senare hade jag fått svar.
Dorvelina var i Helsingfors i söndags och måndags och påpekade att hon inte någonstans fick betjäning på svenska. Man blir bekväm av sig i Vasa, där man alltid kan använda svenska och i kanske 90% av fallen bli betjänad.
Finlandssvenskarna i Helsingfors är förstås mycket mera tvåspråkiga än den genomsnittliga österbottningen, vilket gör det lätt att “asioida” smidigare :) Istället för att lyssna på knagglig svenska tar man kanske till finskan i stället. Men vad signalerar det åt personer som försöker sitt bästa? Var jag inte tillräckligt duktig? Omedvetet ställer man sig över personen.
På mitt jobb har jag också stött på studerande som flyttat upp och t.ex. behövt köpa tvättmaskin. Med mig har de automatiskt pratat finska, eftersom jag är i serviceyrket. Affären har gjorts, de traskar bort och pratar de svenska med varandra.
Att som finlandssvensk alltid använda finska som första val då man möter en kundbetjänare försvagar både språkets position och förhindrar kundbetjänaren att utveckla sina språkkunskaper. Och det kan ju faktiskt hända att både kunden och kundbetjänaren är svenskspråkiga!
I vissa kompiskretsar har vi lyckats så att alla parter pratar sitt eget språk, alla förstår och blir förstådda. Bland vänner kan det fungera bra, och varför inte i kundbetjäning också? Ifall man inte kan språket så bra att man gärna pratar det kan man fråga ifall det är ok att man pratar sitt eget språk. Och det tycker jag det är! Fast man inte kan ett andra språket flytande betyder inte att man inte skulle förstå varandra.
Vad vill jag säga med det här då? Använd ditt modersmål och ta det inte som en förolämpning om den du pratar med inte svarar på samma språk.