Att ge kritik åt barn och unga

Att inom konst ge kritik åt barn och unga kan vara svårt. Jag tycker det råder en allmän inställning om att konst, exempelvis teater eller musik, som barn framför alltid är bra – just för att de som utövar konstformen är barn. Jag håller inte med. Det barn och unga producerar kan vara ganska dåligt och blir inte bra bara för att de som står på scenen är unga. Jag tycker inte att de ska jämföras med vuxna som utför likadana prestationer. Men barn måste också lära sig att ta emot konstruktiv kritik för att få mera självinsikt. Det betyder ju inte att de inte ska  konstruktiv kritik.

Vuxna borde kunna distansera och ta emot kritik på ett uppbyggande sätt så att nästa prestation blir ännu bättre. Säkert finns det många som har svårt med detta. Jag vet med mig själv att jag ibland kan vara väldigt dålig på att ta emot kritik. Men varför har jag inte lärt mig det? Är det endast personlighetsdrag som påverkar detta eller är det ett resultat av hur jag uppfostrats?

Är det rättvist mot barn att säga “Oj, va duktigt! Det där var riktigt bra!” om det inte stämmer? Det kan vara svårt både för barn och vuxna att objektivt analysera sitt framträdande eftersom det i stunden känns så bra. Helheten och det egna utförandet är svårt att analysera då du själv står på scenen.

Jag påstår mig inte ha svaret till hur barn och unga ska ges respons på konstnärligt utövande. På mina lektioner (som slöjdlärare) brukar jag be eleverna att själva utvärdera sitt arbete då de frågar “Är den här klar nu?”. Jag frågar “Vad tycker du själv? Är du nöjd med den?”. De brukar svänga lite på sin produkt och studera den mera noggrant tills de inser att det kanske finns vissa skavanker att korrigera. Egentligen ger jag ingen konstruktiv respons i sådana situationer utan försöker få eleven att se objektivt på sin produkt.

Det här med kritik är lite svårt. Tanken är ju inte att såra, utan ge möjlighet att växa. Och barn och unga (och vissa vuxna) måste lära sig att ta emot kommentarer som inte är enbart positiva. Men att kommentaren är negativ behöver inte betyda att de som människor uppfattas negativt. Det betyder att det finns plats för förbättring.

In: Blog Tags: , , , ,

Comments

  1. Jag anser att små barn inte skall få kritik på konstutövande. De skall få dansa, sjunga, rita och så vidare för att det är roligt och härligt – inte för att bli bedömda om det är bra eller dåligt. Därför tycker jag att man redan då barn är små och visar upp sin lilla streckgubbeteckning inte skall säga “Oj så fin!” utan saker som “Jag ser att du använt mycket grönt, trycker du om grönt?” eller dylikt. Allt behöver inte bedömas, för sen väntar sig barnen just som du skriver att de alltid skall få höra att allt de gör är bra och fint.
    Men jag förstår ju att du har ett lärarperspektiv, och i något skede, om man vill att ett barn skall lära sig något, måste man kanske ge konstruktiv feedback. När den åldern kommer kan jag faktiskt inte säga. Men jag tror att det är bra att ett barn så länge som möjligt får dansa, sjunga, måla och klinka på piano för att det är roligt, härligt, utvecklande, utan att få omdömet att det inte duger – eller att det duger. Jag fick själv väldigt tidigt höra att min sång inte duger till, vilket gjorde att jag tappade allt intresse för musikutövning, vilket jag idag tycker är synd.

    Jag tycker att din replik är jättebra, och den ger ju barnet ett ansvar för den färdiga produkten, inte dig som lärare. Vilket är fint.

    • I ett utkast av inlägget hade jag faktiskt med meningen “Barn ska få utöva konst för glädjen att utöva konst” eller något dylikt, vilket du också nämner. Och visst är det så. Dessa funderingar har dykt upp under olika teatersammanhang där det som presterats blåsts upp och prisats fastän det kanske inte varit så bra. Och särskilt om det handlar om fritidsverksamhet där elever går i s.k. teaterskola, då är de ju där också för att lära sig och utvecklas, inte enbar utöva och njuta. Men det är ju verkligen svårt att veta när uppmuntran ska övergå till konstruktiv kritik.