Efter några veckor tillbaka i Finland börjar jag redan sakna Paris lite. Inte allting, men nog många saker.

Svenskfinland är verkligen bara SÅ litet. I Paris träffade en kvinna på gatan och började prata med henne. Vi förklarade att vi är från Finland men pratar svenska. “Ahh, finlandssvenskar” säger hon och vi stod där med munnarna öppna. Det visade sig att hennes pappa är från Sverige och hon hade lärt sig om minoriteten i grannlandet, vilket också var förvånande. I Sverige är de ofta väldigt ovetande om vår existens.

En sak som slog mig som konstigt var att de inte har pantsystem på flaskor i Frankrike. Med tanke på vinkonsumtionen skulle man tro att de infört det, men icke. På gatorna finns det stora glasinsamlingsbehållare man får slänga ner sina flaskor i.

Btw, Kula Shaker har kommit med en ny skiva.

Jag tycker inte om att vara ensam hemma. Karin interrailar hem från Paris via Berlin, Köpenhamn och Stockholm med Anna (följ med Annas blogg) och kommer först i augusti tillbaka till Vasa. Alltid då hon är borta får jag på någon konstig vänster dagen att gå utan att göra någonting. Det känns hemskt att tiden förlöper så snabbt utan att jag hinner uträtta någont vettigt. Jag ska försöka ändra på det.

Ikväll ska jag, Martin och Simon öva inför en bröllopsspelning på lördag. Lite mera produktivt. Och så har jag två webbsidor att göra. Och så skulle jag vilja ge min egen blogg ett litet ansiktslyft. Och redigera semesterfotografierna… Visst finns det att göra! Det gäller bara att ta itu med det och det är där problemet ligger.

Så var två veckors semester i Paris över och “Parisbloggen” blir återigen den vanliga bloggen. Skön semester var det och mycket såg vi. Slutet på resan skulle ha kunnat vara bättre, men tack vare EasyJet fick jag och Frank spendera två underbara dagar på flygfältet.

Då jag redigerat bilderna kommer du upp. Imorgon blir det jobb 16-20, en lätt och skön liten tur.

Pappa var snäll och bjöd mig på middag hemma hos sig idag. Skönt att bara kunna vara, resetrött som man är. Jag tänkte jag skulle koppla av ytterligare och se på en film. Det blev Shutter Island (därav rubriken på inlägget). Det var inte direkt avkopplande. Och lite besviken blev jag också. Den slutade ungefär som jag väntat mig. Receptet och storyn var inte direkt en revolutionerande idé. Det behöver filmer förstås inte vara för att underhålla. Bortkastad tid känns det ändå inte som.

Det känns otroligt att efter två veckor i Paris hitta det billigaste stopet öl på Charles de Gaulle. 6,70€ för 0,5/5%. Inne i staden kostade 0,25 4,50€. Skönt så. För nu har vi bara 6 timmar kvar att spendera här. Dags att börja söka upp ett vägguttag och ladda telefonen.

Så här gick det: jag och Frank begav oss till föygfältet, i god tid så vi säkert skulle ha råd med några missöden. Vi kom fram kring 11 och flyget var 16:40. Vi kom fram till EasyJet’s terminal och såg inte vårt flyg på någon screen. Jag gick och frågade tjejen i EasyJet’s infodisk om hon visste nå om vårt flyg. “Check-in starts in an hour”, så vi tog varsin café au lait, jag å Frank.

Okej, in i kön, som var lång som Nilen och snabb som en pinkande pensionärsgubbe. En hel timme köade vi, men till säkerhetskontrollen kom vi först (på någon konstig vänster).

Pissa, tax free, sitta å vänta på boarding och allt frid och fröjd. Tills en dam kommer och frågar ifall vi ska flyga till Helsingfors. “I’m sorry, your flight is cancelled…”

Bengan står bakom hörnet och fnissar.

Jag tänker inte gå in på alla detaljer om vilka olika köer vi stod i efter det, men efter mycket väntande, funderande, frågande, surfande (syrran o Esbo) så stod vi i kö till Finnairs disk för att köpa biljetter. Det var en kund i disken och ett par före oss då Bengan, utklädd till en fransk liten tös, kom fram och frågade paret framför oss ifall hon kunde gå före och snabbt ställa en fråga. Det unga paret lät henne. Frågan räckte i fem minuter och slutade med att hon, Bengan incognito, gick iväg – med en biljett!

Då jag kommer fram och ska köpa två biljetter till kvällens flyg kl 19 får jag höra att det bara finns EN kvar. BEEENGAAAN!

Nästa morgons flyg kl 7 var också fullt, så jag och Frank fick köpa biljetter till söndag kl 19 istället. För 480 € st. Hurra. För nästa lediga platser på EasyJet finns på onsdag!

Så nu är vi tillbaka i lägenheten på Rue du Poteau.

Flyg aldrig med EasyJet!

Så har två veckor gått och imorgon flyger jag hem. Karin och Anna tågar upp till Köpenhamn via Berlin och stannar där en tid. Carla flyger till Sverige på danskurs medan jag och Frank återvänder till vardagen.

Vad har jag lärt mig om Paris?

Akta dig för bilister!
Bilisterna i Paris kör som galningar. Och tutar gör dom också. Nästan åt rött ljus också.

Åk metro
Det är behändigt och relativt billigt. Du tar dig lätt från plats A till plats B och kan sedan strosa omkring i vackra kvarter. 10 biljetter (un carnet) kostar 12 €. Man kan också köpa veckokort, men vi tyckte vi klarar oss med några carnet på var.

Drick vin, inte öl
Barpriserna är hutlösa! Och öl kostar massor och multum. Vinet är billigt både på krogen och i affären. En flaska Merlot kostar 2-3 € i affären och då kan du få ett riktigt gott vin. Men en stor piña colada kostar 14,90 €, en 0,5L öl 11 €, en flaska öl 0,25 oftast 4-5 € – drick alltså vin.

Besök Montmartre – där händer det
Vi har verkligen bott på ett bra ställe. På andra sidan kullen, norr om Sacre Coeur. En promenad över kullen genom mysiga kvarter, smala gator men fina små butiker, uteserveringar och fönsterluckor. Mataffär, färska frukter och grönsaker, fiskhandel, boulangerie (bageri), café, restaurang – allt har funnits inom 100 m från vår trappa. Rue du Poteau rekommenderas varmt. Här händer det dessutom intressanta saker om natten. Uteliggare i snygga kläder, förvirrade drogtrippare som står mitt på gatan och stirrar eller sjunger och bankar i väggar och några små dagtida slagsmål. Vi har inte alls behövt se på tv.

Försök prata franska
Det har uppskattats. Och de flesta servitörer och kundbetjänare vi stött på har faktiskt varit riktigt trevliga.

Nu ska jag och gullet gosa lite här hemma. De andra är ute och ser sig om en sista sväng. Imorgon till systern i Esbo och på söndag till Vasa. Fotografier från resan kommer upp genast de sållats igenom och censurerats.

14 juli på trappan under Sacre Coeur

Det var nästan varit olidligt varmt de senaste dagarna här i Paris. Kring 30 grader och solsken gör gatorna heta.

I torsdags blev vi hembjudna till hyresvärdinnan. Hon hade varit här på besök då tvättmaskinen strulat lite och gav vägbeskrivning till sin lägenhet. På väg dit på kvällen märkte vi att vägbeskrivningen och portkoderna blivit i lägenheten, men vi lyckades ta oss fram någon vänster!

Lägenheten och innergården var verkligen fina, utsikten likaså. Hon jobbar med att boka spelningar åt artister; karibiska, jazzmusiker etc. Lite halvhippie.

I fredags blev det picknick i Jardin du Luxembourg. Efter att vi hittat en gräsmatta att äta på blev vi snabbt bortkörda av en trädgårdspolis. Det var inte så konstigt, eftersom det fanns en skylt där det stod att man inte fick gå på gräsmattan. Äsch, tänkte vi och sökte upp en gräsmatta som inte hade någon skylt, men tydligen gällde samma sak även där. Vi fick nöja oss med att ha picknick på en parkbänk istället.

På lördag kväll blev det promenad i Montmartre. En av Paris intressanta gatumålningar hittade vi på färden.

Vi åt vi sniglar och mycket annat gott må en mysig restaurang som var belägen i en backe på Rue Lepic, en bit ifrån de turistrika restaurangerna. Stället verkade vara lokalbefolkningens stamkrog. Menyn fanns det ett exemplar av, så den fick man till bordet då man beställde.

Efter några incidenter med snigelskal på marken, rullande ner för backen och returnerande av sagda skal åt ägaren (läs: skribenten), blev vi bekanta med Fabrice, en munter och verkligen pratglad montmartrebo. Han underhöll oss längs med kvällen, med hjälp av sin vän, som tolkade 3/4 av det Fabrice sade till engelska.

Kvällens laj-laj-stämning förvandlades senare till raj-raj då Karin och Anna beställda varsin Piña colada à 14,90 € på en annan krog. Söndagen var mera aj-aj. Då anlände också Carla och Frank, vars flyg på lördag inhiberats och ankomsten på Charles de Gaulle försenats pga. bombhot. Så kan det gå.

Vilket liv det är på morgonen! Bilar som tutar, byggarbetare som krossar sten, klackar som smattrar mot trottoaren. 8:30 vaknade vi av ljudet från gatan, men natten hade varit mycket lugnare än på hostellet. Lägenheten vi bor i är verkligen mysig.

Igår besökte vi som sagt ett enormt loppisdistrikt. Det finns flera stora byggnader med olika stånd och bås, där människor säljer allt från antika möbler till krimskrams. Utanför det egentliga området har flera försäljare börjat samlad och stämningen var lite livlig. Vi höll hårt i våra väskor och blev lite chockerade då en ung kille åkte inlines rakt in i Karin. Han bad om ursäkt och fortsatte och Karin kollade genast att allt var i behåll, vilket allt var. En guidebok beskrev en av hallarna väl: this is where you can plan and decorate your home… when you’re rich and famous. Antika möbler i alla stilar och i väldigt bra skick. Hur skulle det vara med ett smyckeskrin för 900€? Eller kanske en gammal affisch för 350€? Och utanför hallen fick du ett par Converse för 35€.

Vi blev törstiga av promenaden och beslöt oss för att ta en paus vid en uteservering:

Det blev en dyr paus. Jag drack en 0,33 Heineken och en flaska bubbligt vatten. Det blev 11€ tillsammans. Besök inte Au Roi du Café!

Idag hittade vi en trevlig liten restaurang som gjorde riktigt goda galette (salta crèpes). Den kommer vi säkert att besöka igen. Take away-priset var kring 4€. Karin och Anna försöker se franska ut genom att säga “fromage”.

Det är ganska skönt att bo i Montmartre. Vi vandrade omkring i lite mera turistrika områden idag och besökte Notre Dame, men det var helt förskräckliga mängder människor där. Franska flygvapnet verkade ha en flyguppvisning eftersom flera olika flygfarkoster susade lågt med öronbedövande buller förbi över staden.

Igår då vi tvättade den första lasten kläder i lägenheten började tvättmaskinen plötsligt låta lite skramlig. En av tvättarmarna i trumman hade lossnat och rullade runt med kläderna. Vi kontaktade hyresvärdinnan och hon beklagade att vi tvättat sönder maskinen. Imorgon kommer hon hit för att kolla läget. Hon verkar verkligen übertrevlig. Då hon överräckte nycklarna bjöd hon oss hem till sig på vin någon kväll. SÅ ska det va!

Foton från digikameran förs in då vi kommit hem och sätts i fotogalleriet. Tills dess får publiken nöja sig med iPhone-dokumentation.